Impressionismens födelse

https://www.svtplay.se/video/eXYgrJb/paris-1874-impressionismens-fodelse?video=visa

Impressionismen uppstod i Frankrike under mitten av 1800-talet, av en kärna målare som möttes på Café Guerbois på Montmartre i Paris, däribland Claude Monet, Édouard Manet, Auguste Renoir, Frédéric Bazille, Alfred Sisley, Edgar Degas och Camille Pissarro. De var påverkade av en rad nya intryck, i första hand uppfinningen av fotografiet, som gav dem en ny upplevelse av rörelse i bilden, och som tog ifrån målarna deras funktionella betydelse att figurativt dokumentera verkligheten så realistiskt som möjligt. Istället sökte impressionisterna nya uppfattningar om vad som uttryckte verkligheten. Återgivningen av ljuset blev central därvidlag; eftersom rena färger inte återger känslan av ljus sökte impressionisterna experimentera med olika färgkontraster, varigenom de bland annat upptäckte att gult och violett ger starkare kontraster än svart och vitt. Med fotografiet upptäckte impressionisterna att även en stillbild kan återge rörelse genom att fånga ett ögonblick av rörelsestadium.

Under början av 1800-talet hade det japanska måleriet (särskilt tekniken med färgträsnitt, ukiyo-e) nått Frankrike, och impressionisterna tog intryck av dess kompositionsteknik. Viktiga föregångare är Camille Corot, John Constable och Eugène Delacroix och andra romantiker.

Rörelsens namn är inspirerat av namnet på och idéerna bakom Monets målning Impression – Soluppgång (1872). Första gången ordet användes var i en kritisk och hånfull recension i tidningen Le Charivari i april 1874, men målarna började sedan själva att använda det. Impressionismen uppstod under en tid som värderade realistisk, figurativ och moralisk konst, där impressionisterna bröt åtminstone mot gängse komposition, måleriteknik och teorier om översättningen av ljuset till duken. När realisterna sökte verklighetsåtergivning genom att måla figurativt, sökte impressionisterna en djupare verklighetsåtergivning bortom det fotografiartade framställningssätt som dittills tjänat som norm. När tidigare generationer låtit modeller posera för porträtt, fick impressionisterna modellerna till sina porträttmålningar att fångas i en rörelse.