Seminarium
Parissviten
Samlingsnamnet på fyra romaner, skrivna av Henrik Tibblin, som kretsar kring Paris: kärlek, konst, poesi, drama, teater, livets skeenden.
Vi följer gestalter under livets upplevelser. Vi känner igen oss, kanske till viss del eller inte alls. Berättarformen är fri, vi vandrar just på en boulevard, vi flyttas kanske till något chambre separé.
Allvar och dikt, broderas här, sammanhangen utvecklas, ibland byter vi spår. Som författare till detta epos, som givit mig så mycket genom skrivandet och som engagerat mig i tio år, nu är jag klar.
Det känns stort, nästan heligt. Kalla det gärna en livsgärning.
Mitt Paris är nu slut i romanform, men jag upphör aldrig att älska den staden, mitt Paris. Vi är nära, precis som om detta har hänt. Kanske har det faktiskt hänt, du vet aldrig.
Henrik Tibblin
”Art de la Vie – Livets teater”
Vi möter Jean Greco, konstnären i ett hårt Paris, med sina refuserade dukar av canvas vid sina fötter. Vi följer hans kamp, hans vardag, hans uppbrott och hans segrar. Konsten som en helande kraft. Rose Walkinson, den chicka amerikanska journalisten, som jagar scoopen i kulturens Europa, möter Jean på hans stambistro.
Deras jakt får vi följa. Deras kamp och deras kärlek och svek tar oss med till Provence, och allt är faktiskt möjligt.
Plötsligt befinner vi oss så i Provence, i högerkrafters och maffiakretsars skumma bakgårdar och lysande hotell. Vad finns för mystiska förgreningar till extrem politik idag?
En roman som spinner kring livets väsentligheter: Kärleken, sveken, kampen för det goda, för sanningen. Men också mystiska utredningar och historiska scener.
Allt i ett rafflande tempo; passion, kärlek, konst för livet, dramer och mystik.
Boulevardteatern i Paris – ett epos av idag
I april 2017, utkommer Henrik Tibblin med sin tredje Paris-roman:
Romanen skildrar Comedie Francais av idag och vad som sker i en krisande teaters scener, loger, valv och skeenden têtê à têtê, bland artister och om teaterlivet i staden Paris, på åttiotalet.
Comédie-Français eller Théâtre Français är Frankrikes nationalteater, grundad 1680 på initiativ av kung Ludvig XIV. Teatern hade tre scener som alla var belägna i Paris: Salle Richelieu på Rue de Richelieu nära Palais Royal, Théâtre du Vieux-Colombier och Studio-Théâtre. Teatern har en repertoar av såväl klassiska pjäser som moderna verk, och omfattar 3000 pjäser. Den pjäsförfattare som främst förknippas med Comédie-Français är Molière, som dock hann dö sju år innan Comédie-Français öppnades.
Dagens föreställning och med dagens scen vill vi här gestalta i detta drama. Vi får följa med in bakom scenen och in i logerna. Vad är det som rör sig i en teaterdirektörs huvud; inför premiärer, efter nersablade pjäser, när ingen recensent skriver och när publiken sviker. Allt går inte som planerat. Parallellt följer vi även en ung man som vill fördjupa och gestalta teaterns själ i ett epos. Kärlek, kamp och det hårda livet i Teaterns Paris. Nu låter vi ridån gå upp.
”Schackpartisaner i Paris” av Henrik Tibblin
Sextiotalets Paris och allt är möjligt. En flykting, en rysk jude, Ivan Zebastopol, möter vi när han just har skilts från sina föräldrar.
Han är så ung och ensam, helt utelämnad i Paris. Inledningen skildrar den ryska invandringen av intellektuella efter den ryska revolutionen. Sedan övergår scenen i en sliten verklighet, i staden där allt är möjligt, detta årtionde. Allt händer så fort, men att anpassa sig och passa in, blir hans första utmaning.
Det är sextiotal och filosofer, brottslingar, Clocharder och litterära figurer kretsar kring Ivan, som tar sig namnet Jean Ziap, en vanlig parisare, från att ha varit en Zebastopol med anor.
Vi lever i en förändringens tidevarv. Var finns gränserna till det tillåtna och till det acceptabla. Stora och små skeenden speglas i detta äventyr.
Välkomna på en resa i händelsernas centrum.
Ett livfullt Paris – Återblickar
Vi möter i denna bok en mogen Jean Greco i sitt Paris.
I denna romansvit – Livets teater Art de la vie, Schack-partisaner i Paris, Boulevardteatern i Paris, Ett livfullt Paris – har vi kunnat följa Jean Greco från att ha varit en ung debutant, hans flykt till Provence. Vidare har vi varit med i revolutionens Paris. Jean Greco hade flytt till Provence, där han stannade i flera år. Sedan åter till Paris och hans teaterbesök och skådespeleri.
Återblickarna görs som avslutning av ett epos. Vi är där igen, för att åter uppleva allt det underbara, som diktats, som skapats och knådats fram under hans livsgärning. Han ska nu verkligen dra sig tillbaka från Parnassen på vänstra stranden i Paris.
Lyckas han med det?
Nej, det räcker med att en ung vacker kvinna visar intresse för ett samarbete i en allians, vid en uppläsning i bokhandeln Shakespeare & Co en söndag, för att Jean Greco genast ska falla tillbaka till skapandet igen.
Inget blir som det var tänkt, allt blir så mycket mer.
Les Modells à Montmartre
Montmartre och Pigalle. Det var här allt började. Målare, skulptörer; stora namn som Picasso, Chagall, Monet och Van Gogh, etablerade konsten i Montmartre och platserna kommer alltid vara förknippad med deras bohemiska livsstil. Här har det alltid funnits modeller. Och alla modellerna, som den här romanen tar sikte på. Året är 1968, året som påverkat och då påverkade mycket i Paris. Konstnärer i Montmartre; här kan nämnas bland annat Pablo Picasso, Salvador Dali, Henri de Toulouse-Lautrec, Pierre-August Renoir och Vincent Van Gogh.
Alla i olika art och i olika tider; någon var greveson och någon tulltjänsteman. Alla levde de för konsten och gav sina liv för skapandets gudinna. Picasso bodde i konstnärshuset Bateau-Lavoir. Salvador Dali kom till Paris för första gången 1929 och höll sin första surrealistiska utställning det året, här i Montmartre. Vincent Van Gogh bodde under en tid på Rue Lepic och många av hans tidigare verk inspirerades av väderkvarnen Molin de la Galette. Eduard Manet besökte dessa bohemiska kvarter och chockerade konstvärlden med sina berömda nakenmålningar som Olympia. Mer än någon annan konstnär är Toulouse-Lautrec förknippad med Montmartre genom sina skisser och affischer av dansöser på Moulin Rouge.
Poesi från Paris
Att beskriva livet, kärleken, hoppet och glädjen
Att ge av de stora sammanhangen,
Det är en viktig uppgift.
Att även sätta ord på smärtan, sorgen
och på den förbannade ilskan
Det är också nödvändigt, för det hela
Art de la Vie – Livets teater!
Föreställningen är slut,
oåterkalleligt slut och förbi
Blott damm och spån virvlar i manegen.
En förlamande kramp knyter sig.
Förmågan att blunda och
bagatellisera måste finnas.
De stora vågornas tid är svunnen.
Förhoppningarna är få.
Det påstås att världen är på uppgång.
En falskhet som bara de utsatta är varse
Scenen är dammig, trådsliten och tärd.
Om där varit någon premiär kan ingen minnas.
Är det livets teater?
Det blir nog ingen succé.
Finns det luft till någon fanfar?
Vardagen tränger sig på.
Trivialiteter läggs på rad.
I vattendroppars takt mumlas det i leden:
”Let’s go, Let’s go, Let’s go”
Mitt Paris
Paris, Oh mitt Paris
Jag for till Paris
så fort jag kom åt
Rive Gauche, med sina minnen
med sin boul Mich och sin boulevard saint Germain
Place Pigalle
med sina flickor
Seine med sina löften
Här fanns hoppet, här fanns tron
tron på det möjliga
Oh Paris, mitt Paris, blev för mig
blott en hägring, en tableaux!
Håll drömmen vid liv!
Quartier Latin
Här härskade förr
filosofer och livsbejakare
Många kom de
från när och fjärran
Diktare, målare och udda existenser
som hittat en skärv, ett hopp
Hittade gnistan av liv av existens
Här i Quartier Latin
En Hemingway, En Sartre, En Kafka, En Chaplin
En Pablo Picasso och En August Strindberg
Med flera med flera
Här satt de i Quartier Latin
Satt de och sporde i tillvarons kalk
Bitter var fläkten från deras dramer
Dramer och danser
Här i Quartier Latin
Estetens livsgärning
Konstverk
Paris romaner
Shakespeares verk
Av
Henrik Tibblin
Våga vilja och vilja våga – inom konst, litteratur och drama.
Det estetiska värdet har alltid berört mig. Alltid har jag letat efter uttryck inom konst, litteratur och inom drama. Det här seminariet tar oss med till hur allt började, jag var 18 år och hade just slutat skolan.
Det fanns inga estetiska program på den här tiden, svenskt sjuttiotal.
Den sommaren bodde jag i en konstnärsby i Provence i södra Frankrike.
Jag började måla, för att fånga stämningen runt omkring, Ville förmedla ett budskap.
Om denna fantastiska by från medeltiden, högt upp i de franska Alperna.
Mitt estetiska budskap som skulle räcka livet ut.
Allt var annorlunda; alperna, stillheten, skapandet.
Så börjar min resa genom livet. Arton år var jag då och allt var möjligt.
Här visar jag nu tio oljemålningar som har varit viktiga för min utveckling.
Var så goda
Vi börjar förstås i Utelle, min konstnärsby i fagra Provence
Utelle
Paris
Nu blir Paris alltmer viktigt för mitt uttryck; jag bor där, jag blir förälskad där.
Älskar detta fantastiska Paris, min juvel.
Mitt Paris
Paris, Oh mitt Paris. Jag for till Paris så fort jag kom åt
Rive Gauche, med sina minnen med sin Boul Mich och sin Boulevard saint Germain
Place Pigalle med sina flickor.
Seine med sina löften.
Här fanns hoppet, här fanns tron på det möjliga
Oh Paris, mitt Paris blev för mig blott en hägring en dröm
un tablaux, n’est pas!
Håll drömmen vid liv!
Paris
Paris
Paris
Mera Paris, igen och igen
Stockholm
Jag är ju stockholmare, målningen visar inloppet mot Slussen och alla de
Stockholmska motiven; Globen, Slottet, skeppen, Västerbron och Gamla stan
Bild Stockholm
Barcelona
Barcelona, helt nyligen, med den fantastiska katedralen Sagrada Familia, som aldrig blir färdigbyggd.
Katedralen började byggas på 1800-talet
Italienska palats
Vi avslutar salongen med ett konstverk om alla de italienska palats i staden Genova som vi kan vara i skuggan av.
.
Bokmässan i Göteborg
Mina damer och herrar
Art de la Vie Livets teater, som tar spjärn och hävdar att allt går.
Med breda penseldrag målas det upp en kärlekshistoria, till livet, till konsten, till kvinnan och till den egna lyckan.
Författaren brukar också måla tavlor, vilket gör att alla böcker från Recito har hans konst som omslag.
“Schackpartisaner i Paris” Här presenteras, en mer realistisk skildring, beskrivande folkvandringar, förtryck, med humor och satir, allt sker i en pulserande Parismiljö.
Ingen konst i denna bok, det är hårdare villkor här. Visst, han ville måla men allt stannar vid iturivna skisser.
Det blir istället en kamp mot tiden, mot utvecklingen av förtryck, och jakten efter lycka.
Det blir också här ett lyckligt slut
För sju år sedan kom Livets teater, Art de la Vie, en bok som springer ur lusten att skapa, måla, dikta, älska och leva.
Med en rik palett, med mod och lust, fångar jag en pariskonstnär i sin kamp för livet, för konsten.
Jag skildrar Quartier Latin in på gatans sten, smaken, doften, glädjen, lyckan. Liksom den andra sidan av tillvarons mynt: fattigdomen, rädslan, utsattheten och blottläggelsen.
Vad tänker en konstnär i brytpunkten mellan slit och succé?
Konstnären lyckas resa sig och reser till Provence och hamnar i det lilla underbara bylivet, i allt det enkla, med all sin konst, sin värme och med all sin kärlek.
Skildringen flyttas till Alpes Maritimes i södra Provence, där allt blir möjligt och sant, kärleken glädjen och det sanna livet.
Den andra boken som presenteras idag, är mer parisisk, som fångar livets villkor, på ett helt annat sätt.
Här är det politik, revolution, dogmer och kamp som fightas. Hjälten Jean fängslas, hånas, hotas och befrias, och mystifierar tillvaron för en ung man, som bara vill väl och som bara vill hitta kärleken.
Livets teater Art de la Vie är åttiotal
Schackpartisaner i Paris är sextiotal.
Tibblins New Community 
2 svar på “Seminarium Våga vilja och vilja våga”